Om att vara blödig...

Igår kväll passade jag och O. på att titta på film när barnen somnat.
Valet den här kvällen blev THOR.

Och jag kan säga att jag gillade det jag såg! ;)
Om gudar fanns skulle jag gärna träffa på någon som såg ut som Chris Hemsworth!
Det vore nå´t det...



Men alltså, vet inte om det är tröttheten som tar ut sin rätt eller vad är det för fel när man sitter och lipar till en film som handlar om asagudar? Ja, för det var vad som hände! :)
Inte utan att mitt sällskap småskrattade lite åt mig när jag satt där och snyftade fram:
- Amen, alltså det är ju bara så sorgligt! 

Men så är man ju en sån där känslomänniska också. En sån som kan gråta av glädje när någon stakar sig fram över upploppet i ett skidlopp med en hejande publik runt omkring sig.
Att känna glädje. 

En sån som kan gråta av en obehagskänsla som kan finnas var som helst - i en film, en dröm, men även i verkligheten. Att känna tomheten, saknaden och sorgen som ett tryck över bröstet. Jag avskyr den känslan.

Ja, nu vet ni nå´t om mig. Att jag är en känslomänniska och att känslorna ibland spelar en ett och annat spratt, som t ex när man tittar på hjältefilmer.

Och filmen, ja den är helt klart sevärd! :)

God natt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
<